Tournament of Shadows – Utställningstext

Tournament of shadows är Rysslands benämning på det som Arthur Conolly (britt och officer i Ostindiska kompaniet) kom att kalla The Great Game – det ryska och det brittiska imperiets ställningskrig om Centralasien som pågick mellan 1813 och 1907. I konflikten inkorpureras också första och andra Afghankriget.

” I hold it as a principle that in Asia the duration of peace is in
direct proportion to the slaughter you inflict upon the enemy.
The harder you hit them, the longer they will be quiet afterwards.”
General Skobelev, rysk befälhavare i Centralasien

Utställningens titel har jag valt för att dess poetiska kvalitet är det som bäst beskriver projektet i sin helhet – händelser som sker i marginalen, i skuggorna, under radarn och i periferin.
Friedrich Hegel (tysk filosof född 1770) menade att det som sker i periferin tillhör inte historien, en filosofi som för författaren Fjodor Dostojevskij (f 1821) blev smärtsamt tydlig när han 1854 förflyttades från fyra års straffarbete i Sibirien till husarrest i Semipalatinsk (idag Semey). Under tiden i arrest läste Dostojevskij Hegel, förmodligen bland annat Hegels föreläsningar som hölls i Berlin åren 1821-1831, och han kunde förtvivlat konstatera att Hegel menar att det lidande som skett i marginalen stöts ut ur historien.
Hegels filosofi blir tydlig i realiteten då Sovjetunionen 1949 inleder sitt kärnvapenprogram just i Semipalatinsk. I samma veva raderas helt enkelt dessa orter och platser i området från kartor och dokument. Provsprängningarna av atomvapen pågick ända fram till 1991. Cirka 450 tester ska ha utförts i området kring Semipalatinsk, vilket berörde 2 miljoner människor. Än i dag har vart tredje barn i området någon form av allvarlig defekt som följd av dessa tester.
Allt detta sker i tysthet och de tysta skriket dör ”som en stormvind i öknen bort” (en strof ur Esaias Tegnérs Det eviga).

Megachasma pelagios

Ingen varelse manifesterar på ett tydligare sätt vårt beroende av den miljö vi lever och verkar i än jättemunhajen (Megachasma pelagios). Arten var fram till 1978 helt okänd och den finns inte heller beskriven i litteraturen förrän 1982. Dess ovanliga egenskaper och levnadssätt har gjort att man inte har kunnat hitta några släktingar till den, så den har fått bilda sin egen artfamilj, Megachasmidae.
Objekten i utställningen ska observeras empiriskt, med en Hegliansk dialektik. De är inte bara vad de är just nu, de är också sin historia och vad de håller på att bli.